Jag sitter och läser Cykelutredningen och har hamnat mitt i enkätundersökningen de gjorde. Där kan man till exempelvis läsa att:
Störst vana hade de svarande av att röra sig i stadsmiljö och i områden utanför centrum eller förortsmiljö. 83 procent av de som besvarade enkäten hade körkort för bil, vilket är något högre än vad som gäller för landet.
83% har alltså körkort. Det är en rätt hög siffra tycker jag (EDIT: Som Krister Isaksson skriver i en kommentar är siffran i Stockholm 92%)
Vidare:
44 procent av de som besvarade enkäten uppgav att det hände att de cyklade på körbanan trots att det fanns en cykelbana.
Det ska alltså förstås mot bakgrunden att det idag är förbjudet att cykla i ”körbanan”, om det finns cykelbana. Varför cyklar de då ändå där? Jo:
De tre främsta skälen till varför man använde körbanan i stället för cykelbanan var att cykelbanan var blockerad, att fotgängare gick på cykelbanan och att det gick snabbare att ta sig fram på körbanan. Många angav också att cykelbanans ytbeläggning var dålig, att skyltningen var dålig och att man därför inte var medveten om att det fanns en cykelbana, att det var trångt på s.k. gång- och cykelbanor samt att höga kanter gjorde det svårt att ta sig upp på cykelbanan.
Det vi brukar ta upp här på bloggen alltså. Cykelinfrastrukturen är dåligt utformad. Det känns säkrare och snabbare att cykla bland bilarna i blandtrafik. Trots det instämde flertalet helt eller delvis i påståendet att regeln ändå var bra eftersom de tyckte:
att den som cyklade på körbanan löpte en högre risk att råka ut för en olycka
Klämda mellan två stenar alltså, antingen den blockerade och dåligt utformade cykelbanan eller ut i den livsfarliga trafiken.
Det är intressant att ställa de här enkätsvaren mot utredarens slutliga förslag till åtgärder. Vi återkommer till det.